Politiken för en 54 åring, kvinna, elrullstol — oönskad indirekt diskriminering och bristande tillgänglighet. Vad säger lagen?

Lag & Rätt · Juridisk Journalistik · JournalistDigital.com

Om åldersdiskriminering, funktionsnedsättning och kombinationen som ingen vill prata om.
Jag kan inte vara ensam i Sverige i detta.

Det finns en uppfattning i Sverige att diskrimineringslagen "löste" diskrimineringen. Att vi är ett upplyst samhälle. Att vi har Diskrimineringsombudsmannen. Att problemet är hanterat.

Det är en bekväm uppfattning. Den är också fel.

Först ut jag tar mig själv som exempel här. Min tanke är att jag kan inte vara ensam i Sverige i detta. Med eller utan elrullstol.

Sanningen är att om du är som jag kvinna, i +45 års åldern uppåt (jag är 54), och sitter i elrullstol — då har du tre diskrimineringsgrunder samtidigt som svenskt arbetsliv, svensk service, svensk politik och svensk vardag fortfarande inte vet hur de ska hantera. Och det de inte vet hur de ska hantera, väljer de ofta att inte hantera alls. De väljer dig bort. Tyst. Utan motivering. Utan dokumentation. Utan att lämna spår.

Det kallas inte alltid diskriminering på papperet. Men det är vad det är.

Vad lagen faktiskt säger

Diskrimineringslagen (2008:567) listar sju diskrimineringsgrunder. Två av dem är intressanta här: ålder (definierad som "uppnådd levnadslängd" — 1 kap. 5 § p. 6) och funktionsnedsättning (varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar — 1 kap. 5 § p. 4).

Lagen förbjuder fyra typer av diskriminering:

Direkt diskriminering (1 kap. 4 § p. 1): När någon missgynnas och behandlas sämre än någon annan skulle ha behandlats i en jämförbar situation, och missgynnandet har samband med en diskrimineringsgrund.

Indirekt diskriminering (1 kap. 4 § p. 2): När en till synes neutral regel särskilt missgynnar personer med en viss diskrimineringsgrund — utan att regeln har ett berättigat syfte och utan att medlen är lämpliga och nödvändiga.

Bristande tillgänglighet (1 kap. 4 § p. 3, tillkom 2015): När en person med funktionsnedsättning missgynnas genom att skäliga tillgänglighetsåtgärder inte har vidtagits. "Skälighet" bedöms utifrån ekonomiska och praktiska förutsättningar, omfattningen av kontakten, och andra omständigheter.

Trakasserier (1 kap. 4 § p. 4): Uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med en diskrimineringsgrund.

Och så finns det "instruktioner att diskriminera" (p. 5) — när någon ger order till någon annan att diskriminera. Det är värt att komma ihåg, för det är så det ofta går till i praktiken. Inte en person fattar beslutet. En person ger en instruktion. En annan utför den. Och ingen är ansvarig — på papperet. Detta är vad jag så många gånger varit utsatt för. Igen: Jag kan inte vara ensam i Sverige om detta.

Multipla diskrimineringsgrunder — när allt händer samtidigt

En sak som diskrimineringslagen inte är särskilt bra på att hantera är när flera diskrimineringsgrunder verkar samtidigt. Lagen är skriven som om varje grund kan prövas separat. Verkligheten är att om du är +45 uppåt, kvinna, och sitter i elrullstol, så är det inte tre olika saker som händer dig — det är en enda sak: du är “FEL” åt tre håll samtidigt.

Du är för gammal för att vara ung-och-formbar. För ung för att vara osynligt -bortglömd-och-ofarlig. För kvinna för att tas på samma allvar som män i samma ålder. Och för rullstolsburen för att passa in i bilden av "en frisk medborgare som bidrar".

Det här är inte en känsla. Det är en juridiskt erkänd kategori — "multipel diskriminering" — som DO uttryckligen lyfter fram i sin vägledning. Problemet är att även om kategorin är erkänd, är prejudikaten som behandlar kombinationen fortfarande få. Vilket leder oss till nästa punkt.

Två prejudikat värda att ha med sig

AD 2010 nr 91 — En 62-årig kvinna hade sökt anställning som jobbcoach och blivit förbigången. Arbetsdomstolen prövade frågan om hon utsatts för både könsdiskriminering och åldersdiskriminering — alltså två grunder samtidigt — genom att inte ens kallas till intervju, och separat åldersdiskriminering genom att inte erbjudas tjänsten. Lagrum: 2 kap. 1 §, 5 kap. 1 § och 6 kap. 3 § diskrimineringslagen. Detta är ett av de tydligaste fallen där svensk rätt erkänner att kvinna + ålder kan vara en kombinerad diskrimineringsgrund. Värt att lägga på minnet.

AD 2017 nr 51 — Polismyndigheten avbröt en provanställning för en operatör med dyslexi, med hänvisning till språkkrav. Arbetsdomstolen fann att myndigheten utsatt operatören för indirekt diskriminering och bristande tillgänglighet. Domstolen diskuterade också storleken på diskrimineringsersättning. Det är ett av de viktigaste prejudikaten för bristande tillgänglighet sedan tillägget 2015 — och det visar att även "neutrala" krav (som språkkrav, fysiska krav, tillgänglighetskrav) kan vara diskriminerande om de slår oproportionerligt mot personer med funktionsnedsättning.

Två prejudikat. Två tydliga signaler. Och ändå — frågan är om de tillämpas i praktiken när det handlar om en som jag 54-årig kvinna i elrullstol som söker jobb, lokal, plats i ett parti, en bostad, eller bara att bli tagen på allvar i ett rum.

Hur det ser ut i verkligheten

Du söker ett jobb. Du är kvalificerad. Du blir inte kallad till intervju. Anledningen som anges — om någon anges — är "vi gick vidare med en annan kandidat".

Du försöker komma in i en lokal. Det finns inte ramp. Du påpekar det. Du får svar: "vi har inte resurser just nu."

Du står i en politisk valbar position. Tjänsten kräver att du är på plats i en byggnad som inte är tillgänglig. Frågan om anpassning kommer aldrig upp. Det förutsätts att du "själv förstår" att det inte är något för dig. Igen som för mig och jag kan inte vara ensam i Sverige om detta.

Du går till en butik. Personalen pratar med personen som står bredvid dig istället för med dig. För att de inte vet hur de ska prata med någon som sitter i rullstol. Eller, ärligt: för att de inte ser dig som beslutsfattaren.

Det här är inte stora dramatiska händelser. Det är vardag. Min vardag, igen: jag kan inte vara ensam i Sverige om detta. Och det är just därför det är svårt att driva juridiskt. För varje enskild incident kan bortförklaras. Men mönstret — det är det som är diskrimineringen.

Vad du faktiskt kan göra

Dokumentera. Datum. Plats. Vem som sa vad. Spara mejl. Spara meddelanden. Inte för att du nödvändigtvis ska driva mål — utan för att mönstret blir synligt först när det skrivs ner. Och om du senare bestämmer dig för att anmäla, har du redan halva jobbet gjort.

Anmäl till DO. Diskrimineringsombudsmannen (do.se) tar emot anmälningar. De driver inte alla mål, men de samlar in data, och i vissa fall driver de ärenden själva. Preskriptionstiden är som regel två år från den diskriminerande handlingen — vilket är kort, så vänta inte.

Antidiskrimineringsbyråer. Det finns regionala antidiskrimineringsbyråer som kan ge gratis juridisk rådgivning och i vissa fall hjälpa till att driva ärenden. De finns även där DO inte räcker till.

Skadestånd och diskrimineringsersättning. Enligt 5 kap. 1 § diskrimineringslagen kan den som diskriminerats få diskrimineringsersättning. Ersättningen ska både kompensera den drabbade och verka avskräckande — det vill säga den ska vara så pass kännbar att den som diskriminerar tänker till nästa gång. I AD 2017 nr 51 (dyslexi-fallet) diskuterades just storleken på ersättningen.

Tala om det. Det här är kanske den minst juridiska och mest effektiva åtgärden. Diskriminering trivs i tystnad. När man säger "det här hände" — offentligt, sakligt, utan att be om ursäkt för att man berättar — då blir det plötsligt svårare för dem som gjorde det att fortsätta som om inget hänt.

Eller gör som jag skriver om det som journalist. Mina ämnen i detta är som du förstår bl.a. juridik.

Den obekväma sanningen

Sverige har en bra lagstiftning på papperet. Den är inte ett av de svagare ramverken i Europa — tvärtom.

Problemet är inte lagen. Problemet är tillämpningen. Problemet är att DO är underbemannad, att antidiskrimineringsbyråerna är underfinansierade, att Arbetsdomstolen är dyr och långsam, och att den enskilda individen som diskrimineras ofta inte har resurser — varken ekonomiska, energimässiga eller juridiska — att driva sitt mål.

Och det vet de som diskriminerar. De vet att de kan göra det. De vet att risken att bli ställd till svars är låg. De vet att tystnaden är deras vän. Nepotismen är deras följeslagare och detta slutar oftast i utfrysning och mobbing så den som blir utsatt hoppar av.

Det är där förändringen måste börja. Inte med fler lagar. Med mer dokumentation, mer offentlighet, fler människor som vägrar tystna när de blivit behandlade som om de var problemet — när problemet var den som inte ville se dem.

Slutord

Om du är kvinna, +45, sitter i rullstol, elrullstol eller annat hjälpmedel. Om du är kvinna och inte har hjälpmedel, oavsett vad — om du känner igen dig.

Du är inte överkänslig. Du är inte besvärlig. Du läser rummet rätt. Det är rummet som har problem — inte du.

Och lagen — så imperfekt den är — finns. Den är skriven för att skydda dig. Den används inte alltid som den ska. Men den finns. Och den kan användas. Av dig. Av mig. Av oss alla som vägrar att vara osynliga.

Det enda du behöver göra är att börja dokumentera, börja säga ifrån, och börja förvänta dig bättre. Resten — som vanligt — bygger sig självt över tid. Men du glöm inte om dessa som utsätter dig så som dom gjorde mot mig för trakasserier, tala bakom ryggen, inte ge dig plats i evenemang eller som för mig nämndplatser. Det är inte du som gör fel det är dom.

Lag & Rätt — Granskning av det svenska rättssystemet i allmänhetens intresse.